Cesena vs SS Lazio var som många gånger förr: Vi kastades mellan hopp och förtvivlan. Så jävla bedrövlig som första halvleken var, lika fantastisk var den andra. Speciellt första tio minuterna i andra halvleken. Ett helt nytt lag entrade Dino Manuzzi.

Cesena tog ledningen genom Mutu i fjortonde efter inget försvarsspel alls. Mer om första finns inte att säga. SS Lazio var inte där. I paus funderade jag på att bojkotta det här. Varför ska jag sitta här och skriva om ett lag där ingen ger allt för tröjan? Men…

I halvtid måste Reja ha höjt rösten ordentligt. Hans tid var ute. Vid förlust hade han med största sannolikhet fått gå och jag tror han själv kände det på sig. Direkt i andra ordnade Cisse en hörna. På hörnan blev Diakite, som var riktigt taggad hela andra halvleken, knuffad och CALCIO DI RIGORE för SS Lazio. Straff Lazio, en straff som Hernanes satte lågt under Cesenas Ravaglia. Någon minut senare hade Cisse en bra nick där målvakten fick göra en tv-räddning. Bara sex minuter efter 1-1 satte Klose ett riktigt fint mål och SS Lazio hade vänt. Från att ha varit så besviken till att bli så glad. Det är SS Lazio. Livet som laziale.

Otroligt viktiga poäng, och man såg på Rejas lycka efter matchen hur viktig den var för honom. Nu tar vi med oss det här och växer som ett lag. FORZA LAZIO!

Målen: Lazio: Hernanes, Klose. Cesena: Mutu.

SS Lazio (4-3-1-2): Marchetti – Stankevicius (64′ Lulic), Dias, Diakitè, Konko – Ledesma, Brocchi (86′ Cana), Gonzalez – Hernanes (69′ Matuzalem) – Cisse, Klose. Bänk: Bizzarri, Scaloni, Sculli, Rocchi. Tränare: Reja.

Domare: Domenico Celi.

Bortasektionen.

DAJE LAZIO!